Endlessly

Tidigare idag skrev jag det sista provet jag någonsin kommer skriva på bruksgymnasiet i gimo. I tre år har jag skrivit prov där, men no more från idag. Betygen är satta och jag behöver aldrig mer göra en ansträngning på den skolan. Fan vad konstigt det känns. Det känns helt jävla cp. Jag tror nästan inte att ni kan förstå hur konstigt det känns, jag blir på nått sätt sentimental över att bara tänka på det. Blä.

Och om tio dagar blir det officielt att vi har klarat av gymnasiet. Jag tar studenten. STUDENTEN. Jag ska ha kostym och en vit mössa på mig. Fyfan vad konstigt det känns alltså. Sen är man väl så gott som vuxen? Eller man räknas väl som en vuxen person i alla fall? Jag känner mig hur som helst inte ett dugg vuxen. Fick jag välja skulle jag vara tolv år för alltid. Men nu fungerar det ju inte så, typiskt.

Ja, livet fortsätter. Planen är att jag ska flytta hemifrån och plugga ytterligare tre år. Men, sen då? Då är jag 22 år och så utbildad man kan bli. Ska jag då börja jobba med det jag är utbildad till, och jobba tills jag tar pension? Skaffa barn volvo, villa och vovve? Äsch, jag lär ju ha gott om tid att lista ut hur mitt liv ska fortskrida under dom kommande tre åren. Det känns ändå grymt skönt att ha en plan för tre år framåt, så det tar vi då.

Gud vad tungt jag fick livet att låta nu, men så är det ju verkligen inte. Jag tycker samtidigt att det ska bli så jävla skönt att ta studenten, och jag älskar så jävla mycket att sommaren är runt hörnet. Jag älskar också att jag har ett jobb i sommar och att jag kommer tjäna pengar, och jag älskar att jag ska till peace and love med alla personer jag älskar. Jag älskar att Fredde är min granne och att vi kommer ha en hel jävla sommar på oss att hänga med varandra. Jag älskar min familj över allt annat i hela världen. Jag älskar att pappa har köpt en båt åt mig och Adam. Jag älskar att vi har en sommarstuga på Länsö där jag älskar att vara. Jag älskar att jag kl 22.29 en måndagskväll kan sticka ut och springa några kilometer längst vattnet. Jag älskar att min mamma är världens bästa mamma, och jag älskar att hon äter lika mycket choklad som mig. Jag älskar mina kompisar. Och det är nog inte ens hälften av vad jag älskar. Fyfan vad bra!

På torsdag är det förövrigt våran studenskiva. Jag ser fram mot det jättemycket! Det ska bli asroligt att umgås med klassen och ta farväl av våra mentorer. Helgen är inte ett dugg planerad (det är ju bara måndag haha) men det känns ju som att det alltid finns någonting att göra!

Min mellanslagstangent har börjat gnissla, superjobbigt.

I och med att sista provet är skrivet behöver vi inte gå till skolan denna vecka. Eller, betygshämtning på torsdag. Men i övrigt så tror jag att jag är 100% ledig. Hoppas det inte blir allt för varmt väder, för då kommer jag känna mig som en nörd när jag sitter inne och spelar Xbox 360 höhö. Efter denna vecka är det som sagt studentveckan, och efter den så börjar sommarjobbet. Herregud vad skönt.

Och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, fast än jag inte ens har nämnt det som jag tänker på som oftast nu dom senaste veckorna. Och jag vet inte vad jag ska skriva om det heller, förutom att jag inte fattar så mycket och att det gör mig ledsen. För det gör det.

Nu har jag nog skrivit ned det mesta som jag har på hjärtat just nu, så enjoy när ni snokar vidare i mitt liv. He-he-he. Nu tänkte jag avsluta kvällen med att se på The Godfather (som alla i hela världen utom jag verkar ha kollat på) och trycka i mig det som återstår av min 200g mintkrokant.

Godnatt,
Jacob

Map Of The Problematique

Jag är nyvaken, bakfull, hungrig, har sour cream and onion andedräkt (chips innan man somnar efter fyllan rules), är kall och trött. Men ändå är jag nog lite gladare är vad jag var när jag vaknade igår.

Och att det beror på några ord från en kompis känns ju lite töntigt.

KNIGHTS OF CYDONIA

BEST - SHIT - EVER

tell me this night is over

Jag hatar ju rent ut sagt att man ska behöva tycka synd om sig själv.
Självömkan är fan det värsta som finns.

come out of the shade

Idag ska jag springa tills det blöder ur mina ben!

ADMIT IT!!!

KÄRA BLOGG.

Jag har upptäckt att man kan kolla statistik här på min blogg, och tänkte att jag kan ju inte lämna alla er 13 casual readers utan någon som helst uppföljning på mitt förra konstiga blogginlägg!

Det är 7e(8e om några min) maj, vilket betyder att jag fyller år om två dagar. Kul, säger ni, men att fylla 19?! Det är ju som att ställa sig med en foten i graven, livet börjar ta slut. Nu är jag (nästan) halvvägs till 40 och jag har inte åstakommit något stort alls i mina dagar. I 13 av dom här åren har jag gått i skolan. Och tur är väl det, för fyfan vad tråkigt det skulle vara att vara hemma dagarna i ända. Det har jag märkt eftersom att våran linje börjar lida mot sitt slut och lediga dagar är väldigt återkommande, och fan, man blir bra uttråkad ändå. Men nog om det!

För 8 dagar sedan firade jag och mina bästa homies sista april och det ägde. Det var aaaskul, och som grädde på moset åkte Kalle på stryk! Dom andra lediga dagarna spenderades också med homies och det ägde ju lika mycket det.

På fredag fyller jag som sagt år, och jag har lovat partaj. Det kommer förhoppningsvis också att äga och det lär det göra eftersom att meterologerna har utlovat 22 grader och sol!

Eftersom att jag ändå bara skriver massa strunt här just nu så avslutar jag och lägger mig och pluggar till lite prov imorgon istället!

Godnatt,
Jacob

RSS 2.0