Ten Minutes to Take Off
Kalendern säger 17 mars, och idag far jag till staterna, the big USA ... sen kom jag inte på några mer smeknamn.
I 3 veckor slipper ni mig, och i 3 veckor kommer jag sakna er. Som fan. Men jag och Henke kommer ha så jävla kul också! När Sandvik går in med 9000 kr på mitt konto och betalar vårat boende så tror jag inte att detta på något vis kan bli en fail. Jag kan dock inte låta bli att känna att resan är ganska dåligt tajmad, just nu skulle jag ju vilja stanna kvar i Sverige nån eller några helger till.
I lördags var det party hos min käre kamrat Fredrik där vi bjöd på bål. Det var ju en rätt rolig kväll fram tills det blev slagsmål och polisinkallning. Då smet jag hem med följe av världens bästa Tina, Julia och Elin (och Ludde). Vi käkade toast och asgarvade. Ovanligt?
Rolig kväll, och en och annan gång under kvällen röck mina endorfiner upp mina mungipor till öronen.
Idag har jag ätit pizza med samma gäng, vart hos mormor och fikat med släkten, packat och varit bakfull. Och om 5 timmar kommer det att stå en taxi utanför min dörr, redo att köra mig till Arlanda.
Farväl, vi ses om tre veckor! Jag saknar er redan.
Jacob
I 3 veckor slipper ni mig, och i 3 veckor kommer jag sakna er. Som fan. Men jag och Henke kommer ha så jävla kul också! När Sandvik går in med 9000 kr på mitt konto och betalar vårat boende så tror jag inte att detta på något vis kan bli en fail. Jag kan dock inte låta bli att känna att resan är ganska dåligt tajmad, just nu skulle jag ju vilja stanna kvar i Sverige nån eller några helger till.
I lördags var det party hos min käre kamrat Fredrik där vi bjöd på bål. Det var ju en rätt rolig kväll fram tills det blev slagsmål och polisinkallning. Då smet jag hem med följe av världens bästa Tina, Julia och Elin (och Ludde). Vi käkade toast och asgarvade. Ovanligt?
Rolig kväll, och en och annan gång under kvällen röck mina endorfiner upp mina mungipor till öronen.
Idag har jag ätit pizza med samma gäng, vart hos mormor och fikat med släkten, packat och varit bakfull. Och om 5 timmar kommer det att stå en taxi utanför min dörr, redo att köra mig till Arlanda.
Farväl, vi ses om tre veckor! Jag saknar er redan.
Jacob
Dom andra
Idag ska jag bland annat spendera tid med min bästaste bästa vän Fredrik. Han äger.
A killer in me
Du vet var det sitter och siktar tills du riktigt säkert vet att det hittar in
Där ingen annan kommit in. Hjärtat väljer blint
Nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill. Du vet jag vill bli din
O ingen annan kommer in. Hjärtat gör mig blind
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Där ingen annan kommit in. Hjärtat väljer blint
Nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill. Du vet jag vill bli din
O ingen annan kommer in. Hjärtat gör mig blind
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Is it any wonder?
Aaaaaaafffffffffffff nu sitter jag i skolan, kom hit till kvart i 9 som vanligt och började undra vart alla mina klasskompisar var. Jag tar upp schemat och OWNED BABY jag börjar 10.45 på måndagar! Det hade jag inte ett minne av, jag har ju trotsallt varit borta från skolan i 4(!) veckor nu.
Så nu får jag roa mig i en timme och 45 min med tigers kycklingstuds!
Så nu får jag roa mig i en timme och 45 min med tigers kycklingstuds!
You're beautiful
Jag vill ju låna ut min pyjamas
Leave the bourbon on the shelf
Jag kom precis hem från fyra dagars bräda i Vemdalen, och fy och fan vad jag skulle kunna stannat hela året ut. Det har varit så sanslöst jävla roligt, och jag kan ju inte annat än att konstatera att skidåkning är en av livets större nöjen!
Godnatt, min skatt
Kvällen har spenderats hos Micke, rätt tråkigt men ändå rätt kul. Han bor på min gamla gata och jag kunde inte låta bli att gå till vårat gamla hus och kolla på det och bekräfta att jag är kär i nostalgi, rätt nördigt jag vet.
Imorgon kl 08.00 drar jag och min loving familj to the hills of Vemdalsskalet i en vecka och det kommer äga så jävla hårt, hoppas att ni överlever utan mig, jag vet att det kommer bli svårt. Dags för toast och säng!
Ses om en vecka,
Farväl,
Shejken
Imorgon kl 08.00 drar jag och min loving familj to the hills of Vemdalsskalet i en vecka och det kommer äga så jävla hårt, hoppas att ni överlever utan mig, jag vet att det kommer bli svårt. Dags för toast och säng!
Ses om en vecka,
Farväl,
Shejken
Make a move
Kort sammanfattning av lördagen:
I lördags var det askalas hemma hos mig! Tanken var ju att vi skulle askalasa i tennishallen som jag hade hyrt, men jag lyckades dubbelboka och ett gäng svettiga män var redan där och partade när vi skulle dit. Men eftersom att mina föräldrar är världens snällaste lät dom mig ha partyparty hemma istället. Jag sa till mor och far att cirka 18 personer skulle komma, och det var det jag trodde i min förvirring åstakommen av alkohol, men, inte mindre än 28 pers dök upp. Säkert lite fler som jag glömde räkna.
Men vad gjorde det, alla log och var fulla. När klockan började närma sig ett tröttnade mor och sa att det kanske var dags för hälften av oss att gå hem, och inte för äns då avslöjade Jonas att han var hemma och dit bar det av. Där var det också kul, förutom att jag tappade bort mina gin 25 gånger.
Tiden gick och klockan blev hemgång. Väl hemma möttes jag av Tina och Julia som hade tagit nån konstig väg och inte gått förbi mig där jag stod och väntade på dom! När vi hade börjar grilla toast dök även Kryddarn upp (aka Elin). Vi åt toast och var glada!
Ja det finns inte så mycket mer att säga, Elin har redan sagt all: Elin
En lyckad kväll, jag hade kul. Mina kompisar äger.
Farväl och Godnatt,
Shejken
I lördags var det askalas hemma hos mig! Tanken var ju att vi skulle askalasa i tennishallen som jag hade hyrt, men jag lyckades dubbelboka och ett gäng svettiga män var redan där och partade när vi skulle dit. Men eftersom att mina föräldrar är världens snällaste lät dom mig ha partyparty hemma istället. Jag sa till mor och far att cirka 18 personer skulle komma, och det var det jag trodde i min förvirring åstakommen av alkohol, men, inte mindre än 28 pers dök upp. Säkert lite fler som jag glömde räkna.
Men vad gjorde det, alla log och var fulla. När klockan började närma sig ett tröttnade mor och sa att det kanske var dags för hälften av oss att gå hem, och inte för äns då avslöjade Jonas att han var hemma och dit bar det av. Där var det också kul, förutom att jag tappade bort mina gin 25 gånger.
Tiden gick och klockan blev hemgång. Väl hemma möttes jag av Tina och Julia som hade tagit nån konstig väg och inte gått förbi mig där jag stod och väntade på dom! När vi hade börjar grilla toast dök även Kryddarn upp (aka Elin). Vi åt toast och var glada!
Ja det finns inte så mycket mer att säga, Elin har redan sagt all: Elin
En lyckad kväll, jag hade kul. Mina kompisar äger.
Farväl och Godnatt,
Shejken
Look after you
Tja! Igår tog jag och Fredrik oss ut på äventyr som började med några groggar hos Therry, sedan fortsatte vi till Jozie som hade 19 års kalas (långpromenix). Hos Jozie fanns en hel drös med människor jag aldrig hade träffat förut, mycket trevliga folk! Efter ytterligare några groggar satte jag och Fredrik igång en utforskningsrunda i huset och på övervåningen hittade vi Jozies 14-åriga halvsyrra som satt och spela Guitar Hero, så vi joinade. Och vi sög, hon ägde oss totalt. Fredrik blev snurrig av Guitar Hero så vi gick ner till folket igen.
Efter ännu mer grogg och ännu mer hälsningar på nya folk dök Elin och Annelie upp från ingenstans, och det första Annelie gjorde var att försäkra sig om att vi inte hade några outdelade indianer(?) eller nått sånt. Asbra! Kvällen hos Jozie var ju jättetrevlig, men sen ryktades det om att hennes föräldrar skulle komma hem och ryktet blev ju bekräftat, så vi flydde till Ellen Matton(LÅÅÅNGPROMENIX). Hos Ellen möttes vi av henne som sa att vi iaf kunde ringa nästa gång vi skulle komma på fest, men hon var i alla fall jätteglad. Hos Ellen var det också väldigt trevligt, och saken blev ju inte sämre pga att det fanns tårta där. Så jävla god tårta, kan tillägas. Hos Ellen bekantade sig Fredrik lite mer med Desses kompis Erika, och när det var dags att gå från Ellen till Desse på 'efterfest' så kände jag mig skylldig att följa med så att Fredrik inte skulle behöva umgås med Erika och resten av folket där utan backup, så då gick vi den LÅÅÅNGA vägen hem till Desse igen. Dock var jag smart och hämtade min cykel hemifrån innan vi for. Blev även tvungen att skjutsa Elin till Desse, vi var först på plats och Desses far öppnade dörren åt oss samtidigt som han mumlade några arga ord, vi väckte ju honom trotts allt kl halv 2 på natten. Hos Desse låg jag i en säng och snackade svengelska med Owe och Fredde låg och pussades med Erika hela kvällen, och jag fattar inte riktigt varför jag skulle följa med till Desse från hela början, haha.
Jävlar vad mycket jag skriver.
Hursomhelst var det en astrevlig kväll, och jag får väl tacka Fredde, Desse och Elin som gjorde kvällen ännu roligare!
Farväl,
Shejken
FÖRRESTEN, jag bara skojade i föregående inlägg, jag ville bara testa att vara EMO. Mitt liv äger rätt hårt faktiskt.
Efter ännu mer grogg och ännu mer hälsningar på nya folk dök Elin och Annelie upp från ingenstans, och det första Annelie gjorde var att försäkra sig om att vi inte hade några outdelade indianer(?) eller nått sånt. Asbra! Kvällen hos Jozie var ju jättetrevlig, men sen ryktades det om att hennes föräldrar skulle komma hem och ryktet blev ju bekräftat, så vi flydde till Ellen Matton(LÅÅÅNGPROMENIX). Hos Ellen möttes vi av henne som sa att vi iaf kunde ringa nästa gång vi skulle komma på fest, men hon var i alla fall jätteglad. Hos Ellen var det också väldigt trevligt, och saken blev ju inte sämre pga att det fanns tårta där. Så jävla god tårta, kan tillägas. Hos Ellen bekantade sig Fredrik lite mer med Desses kompis Erika, och när det var dags att gå från Ellen till Desse på 'efterfest' så kände jag mig skylldig att följa med så att Fredrik inte skulle behöva umgås med Erika och resten av folket där utan backup, så då gick vi den LÅÅÅNGA vägen hem till Desse igen. Dock var jag smart och hämtade min cykel hemifrån innan vi for. Blev även tvungen att skjutsa Elin till Desse, vi var först på plats och Desses far öppnade dörren åt oss samtidigt som han mumlade några arga ord, vi väckte ju honom trotts allt kl halv 2 på natten. Hos Desse låg jag i en säng och snackade svengelska med Owe och Fredde låg och pussades med Erika hela kvällen, och jag fattar inte riktigt varför jag skulle följa med till Desse från hela början, haha.
Jävlar vad mycket jag skriver.
Hursomhelst var det en astrevlig kväll, och jag får väl tacka Fredde, Desse och Elin som gjorde kvällen ännu roligare!
Farväl,
Shejken
FÖRRESTEN, jag bara skojade i föregående inlägg, jag ville bara testa att vara EMO. Mitt liv äger rätt hårt faktiskt.
Show you how
Kära blogg. Idag tänkte jag blogga loss lite.
På utsidan kanske jag verkar glad, rolig och nöjd. Men så är inte fallet. Mitt liv är chaos, allt omkring mig faller isär. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, allt jag någonsin trott på håller sakta på att ruttna bort i tidens förmultnande process. Min en gång så skarpa hjärna börjar sjunka ihop till en grå geggig massa. Mina ben orkar inte längre bära mig, blodet i min kropp känns som is. Jag tycker mig alltid hitta mig själv i den mest regnigna och mörka del av världen där inget hopp finns på flera mils avstånd och det finns inte en chans att ta mig upp från marken, då mina muskler inte gör som jag säger. Inte en strimma av ljus kan skådas någonstans, mörkret omringar mig och kryper sakta upp längst min ryggrad och tar över hela min kropp. Vännerna jag en gång hade sviker mig en efter en, stöter sakta bort mig från gänget. Slutar hälsa på mig när jag går förbi, ringer aldrig mer. Den mänskliga beröring jag älskar så mycket är nu ett minne blott. Jag drömmer mig ofta bort till mina vänner, att få vara med dom, att få kramas med någon, att bara känna sig behövd. För en gång var jag mer än vad jag är nu, bara ett grått skal som inte kan känna någonting. Död inombords. Ångest. Panik.
Jag kan ligga i min kalla säng i flera timmar och bara stirra upp i taket, i hopp om att någon ska säga något till mig på msn där jag alltid är inloggad, eller för att få höra sms signalen på mobilen. Men lyckans ljud som jag så länge ligger och väntar på hörs aldrig. Jag är bortglömd. Jag vet inte vad jag har gjort, varför har det blivit såhär? Jag har inte ändrats, och det har inte ni heller men någonting har ändrads. Jag kan bara inte förstå vad.
Varje ensam dag känns som en evighet och dom få gånger telefonförsäljare ringer eller när jag hinner säga hej till brevbäraren känner jag en svag känsla av det som nu är helt bortblåst ur mig...kärlek. Varje dag likadan, vakna, äta, göra allting på rutin, sova. Vakna, äta, göra allting på rutin, sova. Jag intalar mig hundra gånger varje dag att mitt liv kommer bli bättre, att jag snart kommer hitta en vändpunkt. Det har jag intalat mig länge nu, men ingenting händer. Ingent alls. Ensamheten växer och växer varje dag och jag funderar oftare och oftare på att bara avsluta detta, min patetiska ursäkt för ett liv. Jag sätter ofta in fingrarna i munnen och låtsas som att det är en pistol, och jag trycker på avtryckaren. Jag äter för myckt alvedon, bara för att slippa känna någonting alls.
Det är nära nu, det känner jag. Och detta kan vara ett slags hejdå brev. Även fast jag vet att det inte är någon som bryr sig. Det ska bara bli så skönt att slippa det här "livet".
Farväl, för alltid?
På utsidan kanske jag verkar glad, rolig och nöjd. Men så är inte fallet. Mitt liv är chaos, allt omkring mig faller isär. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, allt jag någonsin trott på håller sakta på att ruttna bort i tidens förmultnande process. Min en gång så skarpa hjärna börjar sjunka ihop till en grå geggig massa. Mina ben orkar inte längre bära mig, blodet i min kropp känns som is. Jag tycker mig alltid hitta mig själv i den mest regnigna och mörka del av världen där inget hopp finns på flera mils avstånd och det finns inte en chans att ta mig upp från marken, då mina muskler inte gör som jag säger. Inte en strimma av ljus kan skådas någonstans, mörkret omringar mig och kryper sakta upp längst min ryggrad och tar över hela min kropp. Vännerna jag en gång hade sviker mig en efter en, stöter sakta bort mig från gänget. Slutar hälsa på mig när jag går förbi, ringer aldrig mer. Den mänskliga beröring jag älskar så mycket är nu ett minne blott. Jag drömmer mig ofta bort till mina vänner, att få vara med dom, att få kramas med någon, att bara känna sig behövd. För en gång var jag mer än vad jag är nu, bara ett grått skal som inte kan känna någonting. Död inombords. Ångest. Panik.
Jag kan ligga i min kalla säng i flera timmar och bara stirra upp i taket, i hopp om att någon ska säga något till mig på msn där jag alltid är inloggad, eller för att få höra sms signalen på mobilen. Men lyckans ljud som jag så länge ligger och väntar på hörs aldrig. Jag är bortglömd. Jag vet inte vad jag har gjort, varför har det blivit såhär? Jag har inte ändrats, och det har inte ni heller men någonting har ändrads. Jag kan bara inte förstå vad.
Varje ensam dag känns som en evighet och dom få gånger telefonförsäljare ringer eller när jag hinner säga hej till brevbäraren känner jag en svag känsla av det som nu är helt bortblåst ur mig...kärlek. Varje dag likadan, vakna, äta, göra allting på rutin, sova. Vakna, äta, göra allting på rutin, sova. Jag intalar mig hundra gånger varje dag att mitt liv kommer bli bättre, att jag snart kommer hitta en vändpunkt. Det har jag intalat mig länge nu, men ingenting händer. Ingent alls. Ensamheten växer och växer varje dag och jag funderar oftare och oftare på att bara avsluta detta, min patetiska ursäkt för ett liv. Jag sätter ofta in fingrarna i munnen och låtsas som att det är en pistol, och jag trycker på avtryckaren. Jag äter för myckt alvedon, bara för att slippa känna någonting alls.
Det är nära nu, det känner jag. Och detta kan vara ett slags hejdå brev. Även fast jag vet att det inte är någon som bryr sig. Det ska bara bli så skönt att slippa det här "livet".
Farväl, för alltid?
Leave the bourbon on the shelf
Jennifer, tell me where I stand
and who's that other boy holdin' your hand?
and who's that other boy holdin' your hand?
Mannen i den vita hatten
Och tiden krossar mjukt ditt motstånd, det kommer smälta bort som snö. Tills du slår din käpp mot muren som du rest omkring din ö, och alla dina vänner och hela din familj dom går med stormsteg mot den dagen då jag inte längre finns.
Logiskt
Igår var vi på Rockbjörnen och fyfan vad kul det var. Ni borde verkligen ångra att ni inte var där!
När jag är full så älskar jag mig själv förresten haha. Mitt fyllealterego är egenkär.
edit: Jag klarade matteprovet :D TACK JONAS!
När jag är full så älskar jag mig själv förresten haha. Mitt fyllealterego är egenkär.
edit: Jag klarade matteprovet :D TACK JONAS!
I'll take everything
Idag är det redan onsdag och livet känns lätt. Imorgon ska jag fara till Stockholm för att se på Rockbjörnen med Jonas, Abbe, Micke, Gabbe, Adam. Det kommer äga.
Sen är vi lediga på fredagen (SÅ JÄVLA BRA) och jag längtar nästan redan efter bakiskebaben jag kommer gå ner och käka då. Helt sjukt gott bakismat kan vara alltså, jag kan inte förstå det.
Annars då? Jo det är bra. Matteprov imorgon som jag känner att jag nog kommer klara, tack vare Jonas the mans undervisning.
Om tre min slår klockan ett. Det firas med en dusch och en säng.
Godnatt och farväl,
Shejken
Sen är vi lediga på fredagen (SÅ JÄVLA BRA) och jag längtar nästan redan efter bakiskebaben jag kommer gå ner och käka då. Helt sjukt gott bakismat kan vara alltså, jag kan inte förstå det.
Annars då? Jo det är bra. Matteprov imorgon som jag känner att jag nog kommer klara, tack vare Jonas the mans undervisning.
Om tre min slår klockan ett. Det firas med en dusch och en säng.
Godnatt och farväl,
Shejken
Stoppa mig juni
Kvällens mest givande = långpromenad hem
Jag vet inte riktigt varför, men just nu i detta läge (efter en perfekt mängd intagen alkohol) så känns det som att jag kommer uppnå något med detta inlägg och det är därför jag lägger en "note-to-self": att sluta fega ur.
Jag tror att du vet att jag diggar dig (here we go med dom löjliga hintarna igen), och antingen är jag för dum för att förstå att jag ligger ett varv bakom eller så är jag för feg för att göra movet.
Det var mina i-lands problem för denna kväll, hoppas det smakar. Nu ska jag se en film och käka 200g chips i ett försök att undankomma bakfyllan.
Godnatt och farväl,
Shejken
Jag vet inte riktigt varför, men just nu i detta läge (efter en perfekt mängd intagen alkohol) så känns det som att jag kommer uppnå något med detta inlägg och det är därför jag lägger en "note-to-self": att sluta fega ur.
Jag tror att du vet att jag diggar dig (here we go med dom löjliga hintarna igen), och antingen är jag för dum för att förstå att jag ligger ett varv bakom eller så är jag för feg för att göra movet.
Det var mina i-lands problem för denna kväll, hoppas det smakar. Nu ska jag se en film och käka 200g chips i ett försök att undankomma bakfyllan.
Godnatt och farväl,
Shejken
Just like money
Den här veckan har jag hittils haft en dags skola. Igår vaknade jag vanlig tid för att gå upp och käka frukost, borsta tänderna och hinna med bussen. Men när jag skulle äta frukost så upptäckte jag till min förfäran att allt vi hade i kylen var ett tomt paket youghurt. Då blev jag så arg att jag gick och la mig igen och missade skolan haha. Stabil man.
Och idag var vi lediga av för mig okänd anledning. Skönt i alla fall!
Imorgon är det torsdag, den andra och sista skoldagen denna vecka (lediga fredagar äger) och då är det tänkt att jag ska göra nån matte E kompletering. Och jag har pluggat och pluggat och pluggat, men jag fattar ingenting. Jag viiiiill inte gå till skolan imorgon.
Den senaste timmen av mitt liv har jag spenderat till att läsa as-coola bloggar i cyberspace. Och jag blir lite fascinerad faktiskt, största delen av alla bloggar innehåller texter som man inte fattar så mycket av. Av texten kanske man kan förstå personens humör, men inte varför den mår så. Det kan handla om ett mörker som tar en, om att allt går åt helvete, om att man tänker på den just nu, om att världen ler mot den och så vidare. MEN! Man får aldrig reda på varför mörkret tar den, varför eller vad som går åt helvete, vem eller varför man tänker på nån etc etc etc. ALLA gör nått sånt här på sina bloggar, verkligen ALLA. Ja, jag gör det själv också. Men det som fascinerar mig är varför man skriver sådana här krypterade små meddelanden på sin blogg.
Personligen gör jag det nog för att lämna små hintar åt vissa personer, på ett väldigt diskret sätt. Och egentligen, vem försöker jag lura? Det är så långsökta hintar att ni aldrig kommer fatta dom ändå. Men det ligger ändå en viss spänning i det på nått sätt kan tyckas. Fan vad löjligt jag fick det att låta nu haha.
Hursomhelst, blogg inlägg som till exempelt: "FAN HELVETE JAG VILL DÖÖÖÖÖÖ" ser jag ingen större poäng med. Grejen är ju den att man vet att det är lite ohyffsat att fråga vad det är om, så länge man inte är nära med personen. Och ja, vad är själva poängen? Visst kan det vara skönt att ventilera sig lite, men ändå... njaa...
Fast å andra sidan, vad fan är poängen med det här blogg inlägget? Vad vill jag åstakomma egentligen. Varför skriver jag blogg överhuvud taget? Varför gör någon det? Om man vill veta vad som händer i någons liv är det väl bättre att fråga hur det står till istället för att anonymt läsa om det på internet. MEN om man inte vill att folk ska anonymt kunna spionera på ens liv varför bloggar man då?
Jag tror rätt och slätt att det beror på feghet i en komplicerad form. När ni läser det här kommer det ju inte kännas ett dugg personligt, till skillnad från att prata med varandra. Om någon frågar hur någon mår svaras det alltid "bra". Man vågar inte riktigt prata ut, av nån konstig anledning. Därför skriver man en blogg så att man inte behöver konfrontera personer. Man vill alltså att folk ska ha en aning på hur man lever sitt liv, men VARFÖR? Jag tror att det är för att vi bloggare ("vi bloggare" haha) vill visa hur intellektuella vi är. Eller nja kanske inte, det här låter ju rätt korkat. Hur som helst, håll med om att det är lite fascinerande ändå!
Fan vad mycket jag kan skriva!
Nu är det dags för en film, lite choklad och cola.
Godnatt och farväl,
Shejken
Och idag var vi lediga av för mig okänd anledning. Skönt i alla fall!
Imorgon är det torsdag, den andra och sista skoldagen denna vecka (lediga fredagar äger) och då är det tänkt att jag ska göra nån matte E kompletering. Och jag har pluggat och pluggat och pluggat, men jag fattar ingenting. Jag viiiiill inte gå till skolan imorgon.
Den senaste timmen av mitt liv har jag spenderat till att läsa as-coola bloggar i cyberspace. Och jag blir lite fascinerad faktiskt, största delen av alla bloggar innehåller texter som man inte fattar så mycket av. Av texten kanske man kan förstå personens humör, men inte varför den mår så. Det kan handla om ett mörker som tar en, om att allt går åt helvete, om att man tänker på den just nu, om att världen ler mot den och så vidare. MEN! Man får aldrig reda på varför mörkret tar den, varför eller vad som går åt helvete, vem eller varför man tänker på nån etc etc etc. ALLA gör nått sånt här på sina bloggar, verkligen ALLA. Ja, jag gör det själv också. Men det som fascinerar mig är varför man skriver sådana här krypterade små meddelanden på sin blogg.
Personligen gör jag det nog för att lämna små hintar åt vissa personer, på ett väldigt diskret sätt. Och egentligen, vem försöker jag lura? Det är så långsökta hintar att ni aldrig kommer fatta dom ändå. Men det ligger ändå en viss spänning i det på nått sätt kan tyckas. Fan vad löjligt jag fick det att låta nu haha.
Hursomhelst, blogg inlägg som till exempelt: "FAN HELVETE JAG VILL DÖÖÖÖÖÖ" ser jag ingen större poäng med. Grejen är ju den att man vet att det är lite ohyffsat att fråga vad det är om, så länge man inte är nära med personen. Och ja, vad är själva poängen? Visst kan det vara skönt att ventilera sig lite, men ändå... njaa...
Fast å andra sidan, vad fan är poängen med det här blogg inlägget? Vad vill jag åstakomma egentligen. Varför skriver jag blogg överhuvud taget? Varför gör någon det? Om man vill veta vad som händer i någons liv är det väl bättre att fråga hur det står till istället för att anonymt läsa om det på internet. MEN om man inte vill att folk ska anonymt kunna spionera på ens liv varför bloggar man då?
Jag tror rätt och slätt att det beror på feghet i en komplicerad form. När ni läser det här kommer det ju inte kännas ett dugg personligt, till skillnad från att prata med varandra. Om någon frågar hur någon mår svaras det alltid "bra". Man vågar inte riktigt prata ut, av nån konstig anledning. Därför skriver man en blogg så att man inte behöver konfrontera personer. Man vill alltså att folk ska ha en aning på hur man lever sitt liv, men VARFÖR? Jag tror att det är för att vi bloggare ("vi bloggare" haha) vill visa hur intellektuella vi är. Eller nja kanske inte, det här låter ju rätt korkat. Hur som helst, håll med om att det är lite fascinerande ändå!
Fan vad mycket jag kan skriva!
Nu är det dags för en film, lite choklad och cola.
Godnatt och farväl,
Shejken
Våga vara rädd
Klockan är fyra på en lördag och jag är nyhemkommen från innebandy match där jag gjorde mina första tre poäng sen min comeback (COOOOL).
Min kära mor for precis iväg till min kära moster där hon skulle hämta tårta, nu längtar jag efter mamma och tårtan. Förutom att äta tårta så var ju tanken att jag skulle på partaja lite idag, men för tillfället ser det föga mörkt ut på den fronten. Att det ska vara så svårt att hitta någonstans att vara, åker föräldrar aldrig bort?!
Efter dom första dagarna i skolan känns det rätt bra, vårat schema äger som fan. Vi slutar alltid tidig och vi är HEEEELT LEDIGA på fredagar. JOY!
Hur kvällen löser sig kvarstår att se. Nu ska jag sätta mig vid bordet med en tallrik och en sked och invänta tårtan.
Farväl,
Shejken
Min kära mor for precis iväg till min kära moster där hon skulle hämta tårta, nu längtar jag efter mamma och tårtan. Förutom att äta tårta så var ju tanken att jag skulle på partaja lite idag, men för tillfället ser det föga mörkt ut på den fronten. Att det ska vara så svårt att hitta någonstans att vara, åker föräldrar aldrig bort?!
Efter dom första dagarna i skolan känns det rätt bra, vårat schema äger som fan. Vi slutar alltid tidig och vi är HEEEELT LEDIGA på fredagar. JOY!
Hur kvällen löser sig kvarstår att se. Nu ska jag sätta mig vid bordet med en tallrik och en sked och invänta tårtan.
Farväl,
Shejken
It won't be long
Igår for jag till Åland med Therry, Gustav, Thomas, Jonas, Adam och Sara. Det blåste som fan och vågorna var überhöga så alla blev sjösjuka nån gång efter den tredje drinken i baren. Men vi käkade gott och hade kul, och handlade oss gott.
På kvällen käkade samma gäng en pizza på Infarten innan vi drog hem till Therry där festen fortsatte. Efter att vi hade byggt upp en fest-styrka på en sisådär 13-14 pers(?) förflyttade vi oss till Johan Cordoba där fest-styrkan ökade ytterligare. Sedan förflyttade några av oss ännu en gång, nu till Sandra Svärd där vi träffade en ny skara berusade ungdommar.
Kvällen avslutades som vanligt med toast (VAD ANNARS?) innan läggdags. Med på efterfesten aka toastätandet hos mig var Julia och Tina. Fan vad bra ni är.
Uppgång vid halv tolv tiden då jag följde Tina ner till bussen och Julia fortsatte hem till Annelie.
Inte illa pinkat för en vanlig fredag hörrni!
Farväl,
Shejken
På kvällen käkade samma gäng en pizza på Infarten innan vi drog hem till Therry där festen fortsatte. Efter att vi hade byggt upp en fest-styrka på en sisådär 13-14 pers(?) förflyttade vi oss till Johan Cordoba där fest-styrkan ökade ytterligare. Sedan förflyttade några av oss ännu en gång, nu till Sandra Svärd där vi träffade en ny skara berusade ungdommar.
Kvällen avslutades som vanligt med toast (VAD ANNARS?) innan läggdags. Med på efterfesten aka toastätandet hos mig var Julia och Tina. Fan vad bra ni är.
Uppgång vid halv tolv tiden då jag följde Tina ner till bussen och Julia fortsatte hem till Annelie.
Inte illa pinkat för en vanlig fredag hörrni!
Farväl,
Shejken
Ego
Dagen före igår firades nyår flitigt hemma hos mig och jag tänkte bjuda på en sammanfattning.
Kvällen började med att Mattson aka Mattis och Oskar kom hem till mig och gjorde AS GOD mat som vi sedan käkade med min bror. Fredde kom. Jonte Alle Rasmus Jimmy Abbe kom. Jonte, halv-full som han var, gled in med dom här orden: "Jacob, ikväll följer vi listan. Ingen får fan komma in som inte är på listan, spelar ingen roll om det är barndomskompisar eller inte. Ja juste, förresten jag tog med mig Rasmus, är det lungt eller?" Höhöhö.
Drickandet sattes igång och mamma och pappa gick sin väg och lämnade huset åt mig! Det droppade in mer och mer folk och full blev jag. Jag hade en liter lakrits-shots som jag bjöd av så det bara visslade, och glada blev vi! Innan tolv slaget var det en stadig massa på cirka 40 pers i mitt stora hus och promenixen började ner mot sjötorget där nån hade kommit på att vi skulle kolla på raketer. När klockan slog tolv blev det överflöd av kramar och gott nytt år hälsningar och en och en anna puss, mysigt!
Tillbaka till mig på "efterfest" och folkmassan såg då ut att ha ökat med ett antal personer. Men inte led nån av det inte, utan det var precis lika trevligt som innan. Det dansades, dracks, sjöngs och kramades. Precis som det ska vara!
När klockan slog över två började folk ta sitt pick och pack och när mina föräldrar kom hem en halvtimme senare var det bara en sisådär 15 st av oss kvar. Efter ytterligare nån halvtimme var bara Jag, Matton, Elin, Tina, Svanberg och Julia kvar och Tina bestämde sig för att gå på efterfest. Tina Julia och Svanberg försvann och kvar var jag Elin och Mattson. Vi avslutade kvällen med några timmars Mario-kart och några timmars toast-ätning (INGEN fest är fullständig utan en toastavslutning). Sedan slumrade vi in i min stora säng alla tre, men vi vaknade bara två.
Dagen efter varvade hela gänget (med Tina, Julia, Olly och Fredde som nu hade hittat tillbaka) med pizza på infarten och alla drack 3 läst ivar typ. Jag tog farväl av mina kära vänner som försvann till diverse bussar och for hem. Mamma hade städat lite och till min glädje funnit en halv sjuttis i sin sminklåda, en jäger i skafferiet, en halv vodka i kylen och en tequilla i kastrullådan. Tack och bock för dom!
En riktigt trevlig avslutning på året, nu blickar vi framåt på 2008!
Dom flesta jag ville ha hos mig på nyår var där, även fast några saknades.
Tack till alla som kom och förgyllde min kväll!
Happy new year!
Farväl,
Jacob
Kvällen började med att Mattson aka Mattis och Oskar kom hem till mig och gjorde AS GOD mat som vi sedan käkade med min bror. Fredde kom. Jonte Alle Rasmus Jimmy Abbe kom. Jonte, halv-full som han var, gled in med dom här orden: "Jacob, ikväll följer vi listan. Ingen får fan komma in som inte är på listan, spelar ingen roll om det är barndomskompisar eller inte. Ja juste, förresten jag tog med mig Rasmus, är det lungt eller?" Höhöhö.
Drickandet sattes igång och mamma och pappa gick sin väg och lämnade huset åt mig! Det droppade in mer och mer folk och full blev jag. Jag hade en liter lakrits-shots som jag bjöd av så det bara visslade, och glada blev vi! Innan tolv slaget var det en stadig massa på cirka 40 pers i mitt stora hus och promenixen började ner mot sjötorget där nån hade kommit på att vi skulle kolla på raketer. När klockan slog tolv blev det överflöd av kramar och gott nytt år hälsningar och en och en anna puss, mysigt!
Tillbaka till mig på "efterfest" och folkmassan såg då ut att ha ökat med ett antal personer. Men inte led nån av det inte, utan det var precis lika trevligt som innan. Det dansades, dracks, sjöngs och kramades. Precis som det ska vara!
När klockan slog över två började folk ta sitt pick och pack och när mina föräldrar kom hem en halvtimme senare var det bara en sisådär 15 st av oss kvar. Efter ytterligare nån halvtimme var bara Jag, Matton, Elin, Tina, Svanberg och Julia kvar och Tina bestämde sig för att gå på efterfest. Tina Julia och Svanberg försvann och kvar var jag Elin och Mattson. Vi avslutade kvällen med några timmars Mario-kart och några timmars toast-ätning (INGEN fest är fullständig utan en toastavslutning). Sedan slumrade vi in i min stora säng alla tre, men vi vaknade bara två.
Dagen efter varvade hela gänget (med Tina, Julia, Olly och Fredde som nu hade hittat tillbaka) med pizza på infarten och alla drack 3 läst ivar typ. Jag tog farväl av mina kära vänner som försvann till diverse bussar och for hem. Mamma hade städat lite och till min glädje funnit en halv sjuttis i sin sminklåda, en jäger i skafferiet, en halv vodka i kylen och en tequilla i kastrullådan. Tack och bock för dom!
En riktigt trevlig avslutning på året, nu blickar vi framåt på 2008!
Dom flesta jag ville ha hos mig på nyår var där, även fast några saknades.
Tack till alla som kom och förgyllde min kväll!
Happy new year!
Farväl,
Jacob
Sundance Kid
Dags att sätta lite fart på det här tramset!
Kl 00.00 idag kommer år 2008 och vi tar farväl av 2007. Känns ganska bra faktiskt. Jag blir nästan lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på 2007, jag har faktiskt haft riktigt jäkla kul visa stunder. Kort sammanfattning:
-Skolan har varit jobbigare än någonsin, men har nu börjat egga av
-Jag och Fredrik har spenderat ruskigt mycket tid tillsammans känns det som
-Jag har tagit upp min innebandy karriär, sanslöst roligt!
-Jag har blivit 18 år och börjat vara vuxen och gå på krogen. Krogen är lite överskattat.
-Mitt och Natalies två år långa förhållande har tagit slut
-Jag har besökt Peace and Love och Storsjö yran. AAAAAAWESOME!
-Jag har sett Kent en gång till
-Det har blivit löjligt mycket festande
Nu orkar jag inte lista mer, har säkert glömt nått som jag borde tagit men det dyker säkert upp senare om det var nått viktigt.
Ikväll är det här festen är och det kommer med största sannolikhet att dyka upp way to mycket folk så utkastning kommer garanterat ske. Så passa på att vara snäll mot mig om du nu skulle komma in och få chansen hähähäh.
Nog om detta, vi ses ikväll gott folk.
Farväl,
Shejken
Kl 00.00 idag kommer år 2008 och vi tar farväl av 2007. Känns ganska bra faktiskt. Jag blir nästan lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på 2007, jag har faktiskt haft riktigt jäkla kul visa stunder. Kort sammanfattning:
-Skolan har varit jobbigare än någonsin, men har nu börjat egga av
-Jag och Fredrik har spenderat ruskigt mycket tid tillsammans känns det som
-Jag har tagit upp min innebandy karriär, sanslöst roligt!
-Jag har blivit 18 år och börjat vara vuxen och gå på krogen. Krogen är lite överskattat.
-Mitt och Natalies två år långa förhållande har tagit slut
-Jag har besökt Peace and Love och Storsjö yran. AAAAAAWESOME!
-Jag har sett Kent en gång till
-Det har blivit löjligt mycket festande
Nu orkar jag inte lista mer, har säkert glömt nått som jag borde tagit men det dyker säkert upp senare om det var nått viktigt.
Ikväll är det här festen är och det kommer med största sannolikhet att dyka upp way to mycket folk så utkastning kommer garanterat ske. Så passa på att vara snäll mot mig om du nu skulle komma in och få chansen hähähäh.
Nog om detta, vi ses ikväll gott folk.
Farväl,
Shejken
