Just like money
Den här veckan har jag hittils haft en dags skola. Igår vaknade jag vanlig tid för att gå upp och käka frukost, borsta tänderna och hinna med bussen. Men när jag skulle äta frukost så upptäckte jag till min förfäran att allt vi hade i kylen var ett tomt paket youghurt. Då blev jag så arg att jag gick och la mig igen och missade skolan haha. Stabil man.
Och idag var vi lediga av för mig okänd anledning. Skönt i alla fall!
Imorgon är det torsdag, den andra och sista skoldagen denna vecka (lediga fredagar äger) och då är det tänkt att jag ska göra nån matte E kompletering. Och jag har pluggat och pluggat och pluggat, men jag fattar ingenting. Jag viiiiill inte gå till skolan imorgon.
Den senaste timmen av mitt liv har jag spenderat till att läsa as-coola bloggar i cyberspace. Och jag blir lite fascinerad faktiskt, största delen av alla bloggar innehåller texter som man inte fattar så mycket av. Av texten kanske man kan förstå personens humör, men inte varför den mår så. Det kan handla om ett mörker som tar en, om att allt går åt helvete, om att man tänker på den just nu, om att världen ler mot den och så vidare. MEN! Man får aldrig reda på varför mörkret tar den, varför eller vad som går åt helvete, vem eller varför man tänker på nån etc etc etc. ALLA gör nått sånt här på sina bloggar, verkligen ALLA. Ja, jag gör det själv också. Men det som fascinerar mig är varför man skriver sådana här krypterade små meddelanden på sin blogg.
Personligen gör jag det nog för att lämna små hintar åt vissa personer, på ett väldigt diskret sätt. Och egentligen, vem försöker jag lura? Det är så långsökta hintar att ni aldrig kommer fatta dom ändå. Men det ligger ändå en viss spänning i det på nått sätt kan tyckas. Fan vad löjligt jag fick det att låta nu haha.
Hursomhelst, blogg inlägg som till exempelt: "FAN HELVETE JAG VILL DÖÖÖÖÖÖ" ser jag ingen större poäng med. Grejen är ju den att man vet att det är lite ohyffsat att fråga vad det är om, så länge man inte är nära med personen. Och ja, vad är själva poängen? Visst kan det vara skönt att ventilera sig lite, men ändå... njaa...
Fast å andra sidan, vad fan är poängen med det här blogg inlägget? Vad vill jag åstakomma egentligen. Varför skriver jag blogg överhuvud taget? Varför gör någon det? Om man vill veta vad som händer i någons liv är det väl bättre att fråga hur det står till istället för att anonymt läsa om det på internet. MEN om man inte vill att folk ska anonymt kunna spionera på ens liv varför bloggar man då?
Jag tror rätt och slätt att det beror på feghet i en komplicerad form. När ni läser det här kommer det ju inte kännas ett dugg personligt, till skillnad från att prata med varandra. Om någon frågar hur någon mår svaras det alltid "bra". Man vågar inte riktigt prata ut, av nån konstig anledning. Därför skriver man en blogg så att man inte behöver konfrontera personer. Man vill alltså att folk ska ha en aning på hur man lever sitt liv, men VARFÖR? Jag tror att det är för att vi bloggare ("vi bloggare" haha) vill visa hur intellektuella vi är. Eller nja kanske inte, det här låter ju rätt korkat. Hur som helst, håll med om att det är lite fascinerande ändå!
Fan vad mycket jag kan skriva!
Nu är det dags för en film, lite choklad och cola.
Godnatt och farväl,
Shejken
Och idag var vi lediga av för mig okänd anledning. Skönt i alla fall!
Imorgon är det torsdag, den andra och sista skoldagen denna vecka (lediga fredagar äger) och då är det tänkt att jag ska göra nån matte E kompletering. Och jag har pluggat och pluggat och pluggat, men jag fattar ingenting. Jag viiiiill inte gå till skolan imorgon.
Den senaste timmen av mitt liv har jag spenderat till att läsa as-coola bloggar i cyberspace. Och jag blir lite fascinerad faktiskt, största delen av alla bloggar innehåller texter som man inte fattar så mycket av. Av texten kanske man kan förstå personens humör, men inte varför den mår så. Det kan handla om ett mörker som tar en, om att allt går åt helvete, om att man tänker på den just nu, om att världen ler mot den och så vidare. MEN! Man får aldrig reda på varför mörkret tar den, varför eller vad som går åt helvete, vem eller varför man tänker på nån etc etc etc. ALLA gör nått sånt här på sina bloggar, verkligen ALLA. Ja, jag gör det själv också. Men det som fascinerar mig är varför man skriver sådana här krypterade små meddelanden på sin blogg.
Personligen gör jag det nog för att lämna små hintar åt vissa personer, på ett väldigt diskret sätt. Och egentligen, vem försöker jag lura? Det är så långsökta hintar att ni aldrig kommer fatta dom ändå. Men det ligger ändå en viss spänning i det på nått sätt kan tyckas. Fan vad löjligt jag fick det att låta nu haha.
Hursomhelst, blogg inlägg som till exempelt: "FAN HELVETE JAG VILL DÖÖÖÖÖÖ" ser jag ingen större poäng med. Grejen är ju den att man vet att det är lite ohyffsat att fråga vad det är om, så länge man inte är nära med personen. Och ja, vad är själva poängen? Visst kan det vara skönt att ventilera sig lite, men ändå... njaa...
Fast å andra sidan, vad fan är poängen med det här blogg inlägget? Vad vill jag åstakomma egentligen. Varför skriver jag blogg överhuvud taget? Varför gör någon det? Om man vill veta vad som händer i någons liv är det väl bättre att fråga hur det står till istället för att anonymt läsa om det på internet. MEN om man inte vill att folk ska anonymt kunna spionera på ens liv varför bloggar man då?
Jag tror rätt och slätt att det beror på feghet i en komplicerad form. När ni läser det här kommer det ju inte kännas ett dugg personligt, till skillnad från att prata med varandra. Om någon frågar hur någon mår svaras det alltid "bra". Man vågar inte riktigt prata ut, av nån konstig anledning. Därför skriver man en blogg så att man inte behöver konfrontera personer. Man vill alltså att folk ska ha en aning på hur man lever sitt liv, men VARFÖR? Jag tror att det är för att vi bloggare ("vi bloggare" haha) vill visa hur intellektuella vi är. Eller nja kanske inte, det här låter ju rätt korkat. Hur som helst, håll med om att det är lite fascinerande ändå!
Fan vad mycket jag kan skriva!
Nu är det dags för en film, lite choklad och cola.
Godnatt och farväl,
Shejken
Kommentarer
Trackback
